”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” Jean Sibelius (1865-1957)
Giovanna, kära syster, jag önskar att du vore mer än enbart ett minne. Jag har dina pärlörhängen i min hand. Minns du hur de dinglade från dina ögon och fångade upp ljuset från fönstret så vackert? Du skrattade alltid när jag kommenterade sådana saker. Ljusets speglingar. Textiliernas struktur. De vackra
Det blev alltid värre på vintern. De surrande elementen skickade ut sin konstgjorda värme och fick materialet i huset att reagera. Golv, väggar, tak spydde ut sin gift rakt på Gudrun. Den omslöt henne, osynlig men allestädes närvarande. Hon kände det i hela sin kropp, i varenda fiber från tårna