”Kom hit, lille man, så får jag se på dig”, sa gumman och vinkade till sig Hasse som tvekande gick fram. ”Oj, så smal du är… får du tillräckligt att äta?”
Hasse såg ner i marken framför sig och skrapade med ena foten mot det såpade trägolvet.
”Nej, det får du förstås inte”, skrockade gumman och lade den virkning hon hållit på med på ett bord intill gungstolen. ”Nå ja, här finns tillräckligt för att göda små gossar.”
Det vattnades i munnen på Hasse när han kände dofterna från spisen tränga in i näsborrarna. Hade han inte varit så hungrig hade han kutat ut ur stugan för länge sedan. Han visste mycket väl att han inte fick tala med främlingar, än mindre gå in till dem. Han sneglade över axeln mot Maggan som stod och drog i sin kjolfåll. Hennes armar såg tunna ut som spindelnät under blusen och han visste att hon inte ätit sedan morgonen dagen innan. Vad skulle det egentligen göra om de lät den här gamla tanten dela med sig av sitt överflöd? Nej… han tvekade och såg sneglade upp mot den fåriga damen som kliade på en skäggvårta på hakan. Mamma skulle… men hon var ju på sjukhus nu och kunde inte förmana eller förhindra någonting.
”Ni behöver inte vara rädda”, inte, sa hon och log på ett krokigt leende. ”Jag har så det räcker av både köttfärssås och spagetti. Sånt tycker ni väl om? Det är nåt nytt från Italien, som jag provar…”
Kvinnan skrockade igen och gned två krumma händer.
Köttfärssås och Spagetti? Hasse gned ena handen mot baksidan låret. Det skulle vara värt att få smaka på mattpiskan när styvfar kom hem ikväll…
”Finns det ketchup”, frågade Hasse och sken upp.
Inspirerat av Skrivpuff: Göda.
Där fick du till det bra.
Tack 🙂