Det är bra att definiera anledningen till saker man gör. Till exempel varför man skriver. Därför tänkte jag göra det nu.
Men jag kommer inte på något. Varför skriver jag?
VARFÖR? Varför?
Ja, varför?
Det är inte ens kul. Ibland är det kul, men oftast inte.
Så varför!?
Måste jag inte längre skriva eller vad då? Med tanke på att jag inte skriver så måste jag väl inte det. Och då kanske jag ska sluta skriva?
Eller?
Varför ska jag sluta skriva?
För att jag inte skriver.
Men nu skriver jag ju…
Fan vad jag ska vara omöjlig!
Velig. Vag. Obestämbar. Undflyende. Utsvävande. Fantasilös.
Fantasifull. I fel situationer.
Varför, varför, varför, varför, varför?
Därför, därför, därför, därför, därför?
Är det någon som bryr sig?
Bryr jag ens mig själv? Jag, som inte kan svara på ett enkelt varför.
Förutom med ett därför.
Ett ogripbart, odefinierat, vagt DÄRFÖR.
Därför får jag nog suga på karamellen Varför.
Förr var jag för att skriva mer än jag gör nu. Det var då, där före, innan där jag är nu. Därför att jag hade ett romantiskt behov av att skriva ner saker. Saker som jag nu har slängt. Kanske slängde jag Den Bästsäljande Romanen när jag slängde allt jag skrivit? Vem vet. Ingen vet. Ingen kommer få veta.
Varför slängde jag de där texterna? Därför att ingen skulle få veta vem jag var. Därför att de låg som ett dåligt samvete. Därför att de var tunga att dra på. Därför att det var skönt att släppa taget om den som en gång var jag. Hon som var jag. Hon som jag inte längre känner. Hon som nog inte heller kände sig själv.
För att hon som inte längre är jag skulle få finnas kvar, skrev jag.
Det var då.
Men nu gör jag inte sådant längre.
Varför?
Jag försöker. Tro inget annat.
Jag sitter vid datorn. Vid pennan, vid pappret, vid mobilen. Men det jag skriver hamnar nästan uteslutande på sociala medier. Där är det heller ingen som läser. Ändå är jag rädd för kritik.
Varför är jag rädd för kritik när ingen läser? Det kanske är hoppet om att någon någonstans ändå läser och kanske /tyvärr tycker illa/ om det? Det är ju bättre att människor talar illa om en än att de inte talar om en alls. Eller? Finns man om andra inte tänker på en då och då? Jag vet inte… om ett träd faller i skogen, och ingen ser, har det då hänt? Jag vet inte.
Om jag skriver och ingen läser, har jag skrivit då?
Jag vet inte.
Vet du?
Fotolänkar: Why av BuzzFarmers och Why not av Peter Reed.