Knycka

Knycka.

”Asså, så här är det”, sa Elsa och såg Josefin i ögonen. ”Man klär upp sig. Asså inte som om man ska på fest eller så, utan som om man ska på bjudning och hela släkten kommer, du vet? Sen är det bara att snatta på.”

Josefin stirrade på Elsa som tuggade på ett tuggummi och då och då blåste ut stora skära bubblor som sprack med ett svagt plopp.

”Ingen tror att en blond tjej i de senaste kläderna snor”, fortsatte Elsa med en axelryckning. ”Hahahaha! De är så jäkla lurade! Jag betalar ingenting och ändå. Ja, du ser!”

Elsa höll ut armarna och såg nöjd ut. Tröjan såg dyr ut. Josefin kände igen märket. Det var ett av de där Josefin skyndade sig förbi eftersom hon tyckte att butiksbiträdena såg misstänksamt på henne och synade de billiga kläderna från lågpriskedjan. Nu förstod hon att det inte bara var inbillning.    

”Men om du åker fast”, frågade Josefin och fingrade på sin blus av ren, småblommig syntet. ”Är du inte rädd för det?”

”Rädd? Asså, nej, det kommer jag inte att göra”, svarade Elsa och såg förvånad ut. ”Varför skulle jag det? Ingen, och jag menar verkligen INGEN tror att jag är en sån som snattar. Stereotypen passar inte på mig. Jag har snygga kläder, är stylish liksom, är rätt snygg om jag får säga det själv och ser rik ut. Ja, jag är ju det också. Ganska i alla fall. Min pappa tjänar ju massor.”

Josefin kände hur ilskan bubblade inom henne. Hon ville skrika rakt ut, vråla att det var orättvist hur hon behandlades som en tjuv i den fina shoppinggallerian trots att hon alltid betalade sina varor och annars var utan. Nästan alltid blev hon utan eftersom det inte fanns tillräckligt med pengar på kontot.

”Men du, du kommer undan trots att du inte betalt ett smack med de pengar du påstår att du har! Det är så jäkla sjukt, fattar du det!?”

”Varför blir du så sur? Det är ju faktiskt inte MITT fel att det är så här”, sa Elsa och såg på Johanna under lugg. ”Jag har inte konstruerat det här samhället, om du trodde det.”

”Du fattar ju verkligen ingenting”, utbrast Josefin. ”Det är såna som du som gör att såna som jag inte kan gå runt på stan utan att känna att folk tror att vi stjäl. Och så gör vi inte det, för VI vill faktiskt BETALA för oss.”

Inspirerar av Skrivpuff: knycka.