Jag måste erkänna, att idag är en sådan där låg dag, när ingenting blir gjort och allting snurrar i huvudet. Borde. Borde inte. Skulle. Skulle inte. Kan. Kan absolut inte. Börja på ett, kasta åt sidan. Börja på annat. Slänga sig åt sidan. Dra efter andan. Inte få luft. Pusta. Frusta. Men inte blåsa ner något risigt hus. Inte fånga någon gris. Det gör inget. Men att inte göra något gör något. Inte få något gjort. Grubbla. Grubbla. Stoppa grubblet. Älta att man grubblat. Nu igen. Sluta. varför inte bara sluta? Välja glädje? Tejpa fast giporna vid öronen. Stoppa penna i munnen, på tvären. Tvinga fram det. krysta. Hej och hå, vad det gå. Inte. Nej. Faan vad man ska trilskas med pessimismen. Som vanligt. Tvinga den på andra, smitta ner, förpesta de som faktiskt trots allt ansträngt sig att välja rätt, glädje, optimism, tillförsikt och så kommer en sådan som jag och bara förstör. Nej. Fy. Usch. Det är allt bra tur att det råder social avhållsamhet. Tur i oturen. Som maten i tomaten. Det dubbla i att grubbla. Att älta en rotvälta. Dega och knega.
Inspirerat av Skrivpuff: erkänna.
Fnissar lite för här kan igenkänningsfaktorn hänga med 🙂
Bra ordat/ kram
Bra att du fnissar åt eländet. 🙂