Det är spännande att ta del av andras funderingar och iakttagelser kring skrivande och skapande över lag. Känslan det lämnar efter sig är svår att förutsäga. Ibland är det dystert nog för att få vem som helst att kasta in handsken direkt. Ibland ger det hopp och inspiration.
Redan de gamla grekerna klagade på utvecklingen, alltså är det inte konstigt att författaren och numera professor emeritus Russell Celyn Jones (f. 1955) i radioprogrammet Writing Time (BBC Sounds) redan 1994 stöter på diskussionen om romanens nära förestående död. Den blossade enligt författaren och akademikern Malcom Bradbury (1932-2000) upp på 1960-talet men har, vid tiden för intervjun, ännu inte skett även om poesin överlag försvunnit ut i periferin.
Bradbury menar att det faktiskt finns en stor läsekrets. Problemet ligger tydligen inte där. Waterstones dåvarande marknadsföringschef John Mitchinson (f. 1963) uttalar sig om störtfloden av debutantböcker som travas upp på bord i bokaffären och som överväldigar kunder så att de går förbi. Det stämmer säkert. Men det är samma fenomen som att stå framför schampohyllan i butiken och förtvivlat försöka välja av utbudet. Ändå uppstår inga debatter om Hur Många Hårschampon Egentligen Behövs. Lustigt med tanke på att detta kräver minst lika mycket energi, råvara och slitningar på naturen som böcker. Men sätter förstås inga potentiella griller i huvudet på köparen.
Hur skulle det se ut om alla gjorde som författaren Torgny Karnstedt (f. 1952) fick höra när han sade upp sig från sitt verkstadskneg 1989 för att skriva på heltid? Bra svarade han med en kaxig livsglädje som smittar av sig. Jag håller med. Fler skulle ha möjlighet att följa sin särskilda bana. Och jag tror inte att alla skulle slå in på just författandet. Det är ensamt, slitsamt och utelämnande. Men även förtrollande och uppslukande.
Newsflash: vissa tycker om sina jobb inom vård, skola, omsorg och industri. Vissa vill kombinera skapande med förvärvsarbete. De allra flesta, om inte alla, vill ha vettigt betalt för sin insats, värdiga arbetsförhållanden och helst även någon slags kredd.
De flesta av oss vet redan att författande, liksom övrigt skapande inom den konstnärliga genren, inte ger klirr mycket i kassan. De flesta säger att vi inte ska ge upp vårt levebröd för detta och jag kan förstå det. Samtidigt som jag undrar varför det måste vara så? Hur det går att kombinera heltidsarbete, kanske arbetande fattigdom (att inte gå runt på sin inkomst trots heltid eller mer), med skapande, tidsmässigt och energimässigt? Hur påverkar detta i sin tur utbudet? Samtala gärna i grupp om vad detta innebär för variationen och möjligheten av berättelser, åsikter och insikter.
Om det är någon tröst upplyser programmet om att inte heller förläggare eller författaragenter har särskilt lukrativa jobb. Fundera gärna kring detta och kom med förslag på förändring i en tid då digital teknik (inklusive skriven kod och copy writing) rakar hem mycket mer i förtjänst per transpirerad timme.
Video:Joly MacFie, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons.
Länkar: