Försvunnen
Efterlyses!
Våra ivriga deltagare har försvunnit. Därför söks nu fler aktiva skribenter, gamla som nya, som vill och vågar lägga ut sina puffar på nätet. Vågar du, vågar jag. Och vice versa. Allra vänligaste hälsningar från kvarterets poet
Klara stirrade på anslagstavlan. Skriva? Patetiskt. Vem fan höll på med sånt? Inte Klara i alla fall. Nej, Klara gjorde vettiga saker med sin tid. Filade på chassit till den rostiga amerikanare som hon köpt från skroten. Det hade varit på håret att den knycklats ihop till ett paket och travats upp ovanpå andra olyckliga härken som redan gått den vägen. Att sitta på röven klicka runt på dator eller än värre, krafsa med en penna vars bläck ständigt plumpade och smetade ut sig över fingrarna, var inte hennes melodi.
Slipmaskinen tyngde i pappkassen som Klara bar den i. Den ville hem. Raka vägen till garaget och riva loss gammalt lack och blottlägga den rost som Klara ännu bara sett ett par procent av. Börje hade flinat när Klara släpat den till honom några månader tidigare med löfte om att aldrig mer ta sig an en skrotbil. Han hade tagit emot och sagt att han visste nog att Klara snart skulle tigga tillbaka den. Aldrig i livet hade hon sagt och vinkat åt honom med det längsta fingret i luften. Börjes skratt ekade ut från hans öppna garageport. Enstaka snöflingor singlade ner och smalt bort på asfalten när Klara skyndade därifrån.
Det var på vägen hem från jobbet som undersköterska på lasarettet som Klara hade sett den. Hon hade mumlat för sig själv att den som forslat dit den måste ha varit bortom sina sinnens bruk. En rosa 1964 Lincoln Continental med diskreta stjärtfenor. Som en fladdermus som fält in sina vingar och vilade efter nattens jakt på mat. Fast det rosa måste bort. Det visste Klara. Svart. Svart som natten skulle den bli. Med detaljer som gnistrade som stjärnor. Men först måste hon rädda den från skroten, få hem den och sedan invänta dagen då hon kunde repa mod nog att hämta hem slipmaskinen.
Och kanske, men bara kanske, skulle hon skapa en sådan där blogg den här gången. Lägga upp före och efterbilder, dokumentera processen och visa att hon minsann var kvinna nog för både bilfixande och skrivande.