Saffransdoften från bullarna i ugnen spred sig i ettan där Julia satt uppkrupen i soffan. Tretton dagar kvar nu. Tretton dagar som hon normalt brukade spendera fylld av förväntan till tonerna av butikernas julsånger och blinkande lampor. Men i år var det annorlunda. I år fick hon sitta hemma med den bärbara datorn surrande i knäet, uppkopplad digitalt och redigerad med ett av de filter som omsorgsfullt nog tillhandahållits av skaparna av appen för videomötena som universitetet använde.
Julia såg de långa mörka fransarna som inte alls fanns i verkligheten, den utslätade, jämt bleka hyn med rosiga kinder och ett par skära läppar som skrattade med jämna mellanrum. Julia var tacksam över funktionen även om den vid en djupare analys naturligtvis skulle visa sig spä på redan existerande normer och fördomar. Men om det var något hon inte orkade med nu så var det mer inskränkningar i tillvaron. Allt skulle undvikas. Inte ens den förhatliga träningen som skulle höja hennes folkhälsa var riktigt tillåten.
Visst hade restriktionerna inneburit frihet på andra sätt än den rent fysiska. Nu fanns det tid att baka de där lussekatterna, fixa och skicka julkorten hon annars aldrig tog sig tid med och hon slapp bry sig om sitt utseende. Ändå skulle hon hellre dra på ett lager lack på naglarna, föna håret och till och med köpa saffransbrödet på Seven-eleven trots att de snarare verkade innehålla gurkmeja än den äkta kryddan.
Julia såg på läraren som pladdrade på om civilrättsliga frågor och inskränkningar i privatlivet då uppkopplade kameror blev alltmer vanliga inslag i människors levnadsmiljö. Julia önskade att han också valt att filtrera sig lite. Hans hålögdhet och flottiga hår fick henne att dyka djupare ner i tankar på civilisationens undergång. Utan att tänka sig för slog hon igen datorn. Studierna fick vänta. Nu skulle hon äta de där lussekatterna och sedan gå upp till vindskontoret där skokartongen med julsakerna efter farmor väntade. Oavsett hur det blev med firandet i år skulle hon i alla fall se till att ordna med stämningen hemma. Och i år skulle hon inte be om ursäkt över sin faiblesse för små änglar med trumpeter.
Inspirerat av Skrivpuff: kort och Författarens julkalender.
Bildlänk: Ängel.
Rakt ner i nuet. Bra.
Tack!