Jag vet, jag vet!
Folk säger att det är som att ha en hel drös med fjärilar i magen när de faller pladask och det gör de ofta. Vad det verkar. Men för mig är det inte så. För mig är det som att ha gröt i lederna. Benen vill inte ta mig framåt. De dinglar runt och är ostyriga i fotlederna, knäna och höfterna. Det blir svallgång när jag försöker ta mig framåt. Och armarna…
Armarna blir som ostyriga och hänger runt utmed kroppen som sladdriga flaggstänger. Flopp, flopp, flopp. ”Får det lov att vara ett mobilnummer?” Flopp. ”Vänta!” Flopp. ”jag ska bara…”Flopp ”få fram min…” flopp flopp ”mobil”. Och sedan trycka med fingrar som spända knubbiga prinskorvar. Försök att knappa in din säkerhetskod med såna! Det är som att ro utan åror. Det blir inget åka av.
Inspirerat av skrivpuff: Gröt och Ann Ljungbergs mfl Författarens julkalender 8:e december.
Skrivpuffa du också! Här hittar du information om hur du du gör.
Kul skrivet.
Verkar som det bara är du och jag som skrivpuffar nu. Har du kontakt med Ann Ljungberg? Kan hon göra reklam för oss? Eller via Författarens julkalender?
Ja, det är lite tråkigt att det är så låg aktivitet nu…
Jag har inte kontakt med Ann Ljungberg förutom att jag prenumererar på hennes blogg och utskick, tyvärr.