Rusig inspiration

Jag ställer drinken intill datorn och skrollar. En artikel om att förlösa skrivandet på bästa sätt. Jaha, så kreativitet frodas trots allt när man är trött och full? Se där. Vad bra. Jag är både trött och full. Trött är mitt normaltillstånd. Full däremot. Det händer inte så ofta att jag skulle ha märkt av dess positiva effekter på inspirationen. Faktum är att fingrarna sväller och blir klumpiga av alkohol. Det blir svårt att träffa rätt tangenter och penna… en penna har jag inte kunnat hålla i ordentligt sedan jag vet inte när. Den kränger och spjärnar emot. Eller om det är jag som gör det?

Förresten… är inte ginen lite besk… bäst jag känner efter igen… jo, nog är den det… det måste vara för att den lagrats sedan mitten på nittonhundra nittiotalet. Smaka på det! Snart trettio år gammal gin! Bombay Sapphire i blå flaska. Till detta en Indian Tonic Water från Schweppes. Gul etikett. Nu slår det mig att det är rena rama svenska flaggan! Jag kanske borde komma ut som nationalist trots allt i mina korskulturella smaklökar? Och lagom salongsberusad?

Förresten har jag hört att psykopater tycker om beska saker som gin och tonic. Men så förtjust i det är jag väl ändå inte? Eller? Jag, som mest tycker om sälta och lakrits… kanske kastar in ett par söta, hårda karameller med jordgubbssmak då och då? Det är ju bra för stämbanden! Det såg jag på teve häromdagen. Och jag struntade i att kyla drinken med isbitar – det är plus i kanten för rösten! Drycken ska vara rumstempererad, inte svalare än så. Det är det bästa. Då gör det ingenting att tonicen och ginen står kvar framme på bordet, nära till hands för en klunk gudomlig inspiration. Nu ska jag sätta igång med mitt mästerverk. Min masterpiece, min chef-d’oeuvre.

Om jag nu bara inte vore så förbannat trött…

Inspirerat av Skrivpuff: gin och tonic.

Här hittar du mer om inspiration, trötthet och alkohol.

2 svar på “Rusig inspiration

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *