Den retoriska strategin

”Måla upp era tal som delar av ett hus”, sa professorn i retorik och sträckte på sig. ”Tänk att varje del är ett eget rum som ni besöker. Det gör att ni kommer komma ihåg!”

Lovisa blundande och föreställde sig ett hus. Hyllningstalet som hon tänkt ut till sin inbillade make förvandlades till en lyxvilla. Genast gick hon vilse bland alla rummen som såg identiska ut. Stora luftiga rum med fönster från tak till golv som fick blicken att dra sig mot den omgivande naturen. Villan låg i en sluttning med utsikt över vidsträckta fält som kantades av havet. De vita väggarna var tomma. Golven med sin elektriska värme smet in genom fötterna och spred sig uppåt och utåt kinderna som blossade röda. Lovisa blundade hårt. Trevade efter orden i talet utan att finna dem. Borta. Allt var borta. Lappen som hon låtit ligga kvar hemma var borta. Det enda som fanns på plats var hon själv, ett tomt skal, vilse i ett öde lyxhus.  

Inspirerat av skrivpuff: lyxvilla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

%d bloggare gillar detta: